Åh linn! Ditt inlägg är det bästa i bloggens historia. Jag blev tårögd. Kan detta bero på att jag lyssnar på "it must have been love" med Roxette och sitter och skriver in de usla föreläsningsanteckningarna på datorn?

Hur som haver kära läsare, idag är en dag av fröjd och solglimtar. Jag trotsar dock det fina vädret och tänker sitta inne tills snön faller.  Kan ni föreställa er ett snöbollskrig mellan den östra och västra vingen? Det första jag ska göra när det kommer snö är att fylla en hel COOP-kasse med snö och sedan gladeligen vända den upp-och-ner på ett av mina senare utvalda offer. Och kom ihåg. På vintern är ingen sur och därför förväntar jag mig endast glada miner och "åh ditt busfrö" från mitt offer. Bild kommer upp på bloggen om detta senare. (Fast, å andra sidan är jag ganska mycket snack och lite verkstad.) Har i och för sig även fått lära mig att mitt snack inte är så bra eftersom jag hela tiden snubblar på de ord jag vill säga och kommer på något annat som låter ungefär likadant men inte har alls samma innebörd. Jag skyller på de två hjärnskakningar som jag lyckats få under mina, ack så få, år här på Tellus. Det roliga är att Ellen har börjat följa mina fotspår. Jag kan inte vara mer än nöjd och äntligen kan jag i alla fall hoppas få lite sympati från hon där som hela tiden "letar ord..." haha!

Hur som haver 2 kära läsare är att jag är helt ensam hemma. Jag ägnar mig dock inte åt något otukt som de andra säkert skulle ha gjort. Jag lyssnar hellre på "Absolute Love Classics" och gråter en skvätt. Mamma har alltid sagt att det är bra att få ur sig lite känslor. Jag tror henne.