Igår kom jag hem runt 23-snåret från fotbollskväll på Karlskronaplan, efter att ha sagt hejdå till en vinglande Karlsson på väg mot Möllan. Tydligen blir man lätt emotionell på fyllann av nikotinabstinens.
Jag vet inte, själv har jag bara kännt det som om jag ser dubbelt tills jag får ta en cigg varje gång jag försöker inte röka när jag dricker?
I vilket fall, hem kom jag, och det var alldeles tyst i första halvan av lägenheten. När jag närmar mig köket hör jag fnitter och småprat från Ericas rum, och undrar nästan om hon har fått hemsläp från matchen?
Så var inte fallet. Jag hittar Albert på golvet och barnet sittandes på sängen. Hemsläpet bestod av en enorm TV-bänk som hon flyttat från gamla studentrummet i Kinesiska muren. De har möblerat om hela rummet, i vad jag fattar det som, flera olika konstellationer för att helt enkelt komma fram till att TV-bänken är möbeln från helvetet. I alla fall i våran icke-IKEA-anpassade lägenhet.
Vi (de) bär ut den i vardagsrummet och prövar lite olika sätt att ställa den lite här och var.
Allt ser fruktansvärt ut, och en en gång konstaterar vi: det här är möbeln från helvetet.
Det hela slutar med att Erica ställer den upp på högkant, tar en tuschpenna och målar handtag på den.
"så, nu har jag ett kylskåp!"
tyvärr, älskling, det är inte alltid du har alla hästar hemma...
/Linn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar